Isbjörn (Ursus maritimus på latin) är en köttätande björn som förekommer i arktiska områden, vilket omfattar norra ishavet, dess omgivande hav och landmassor. Den är tillsammans med kodiakbjörnen den största björnen inom familjen och har utvecklat en rad egenskaper anpassade för låga temperaturer, för att förflytta sig på snö, is och öppet vatten. På grund av att den är så beroende av havsis kategoriseras den som ett marint däggdjur. Nedan följer ytterligare tio fakta som du kanske inte kände till om just isbjörnar!
Den största typen av björnar…
Isbjörnar är tillsammans med kodiakbjörnar de största och längsta arterna av björn. Hanarna kan mäta upp till hela tre meter när de står upp på bakbenen.
Härstammar antagligen från brunbjörn…
Forskare är ganska överens om sin tro att isbjörnen har utvecklats från en vanlig brunbjörn för omkring 200 000 år sedan, och att det kalla klimatet de lever i har lett till de förändringar som vi kan se i dag.
Tvättar sig genom att rulla runt i snön…
De flesta djur brukar tvätta sig genom att slicka på sin kropp – isbjörnar däremot rullar sig gärna i snön för att hålla sig rena. Likaså rullar de sig i snön eller hoppar i vattnet för att kyla ner sig.
Riktiga baddare i vattnet…
De spenderar mycket tid i vattnet, och kan simma i upp till hela 8 knop (vilket motsvarar knappt 15 km/h). Det kanske inte är så konstigt att deras taxonomiska namn är ”havsbjörn”.
Går inte i ide…
Isbjörnar går inte i ide eller dvala till skillnad från deras bruna eller svarta motsvarigheter. Däremot vilar de upp till 20 timmar om dagen istället.
Kannibalism inte ovanligt…
Under tider med god tillgång på föda äter isbjörnen bara huden och späcket av sitt byte och lämnar resten. Svaga isbjörnar eller fjällrävar som följer efter livnär sig senare av köttet. Är utbudet på födan istället fattigt, tar isbjörnen även as och det förekommer även kannibalism och att den tar ungar av sin egen art. Mödrar med ungdjur undviker därför andra isbjörnar.
Är utrotningshotad…
Isbjörnen har inga naturliga fiender. Fram till mitten av 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på arten fram tills den var utrotningshotad. 1973 undertecknade Kanada, Danmark (för Grönlands räkning), Norge, USA och Ryssland fördraget Agreement on the Conservation of Polar Bears för djurets skydd. I dag har bara inuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. Beståndet uppskattas idag till 20 000 – 25 000 individer.
Kan simma oerhört långt utan att vila…
Isbjörnar har blivit kända för att kunna simma mer 100 kilometer – utan att vila – på jakt efter mat. Tyvärr ökar det avståndet på grund av klimatförändringar.
Kan sniffa sig till en säl på 32 kilometers avstånd…
En utbredd myt gör gällande att isbjörnen täcker sin svarta nos med en tass eftersom det är det enda som skulle synas i den vita omgivningen, men detta stämmer inte. Däremot är deras nosar oerhört välutvecklade och kan känna doften av en säl på 32 kilometers avstånd.
Halkar inte på isen tack vare den hårda pälsen på fotsålarna…
Man kan säga att de har små inbyggda strumpor på tassarna. Den hårda pälsen på varje fotsål håller isbjörnen från att glida på is. Sockarna/mufflarna möjliggör också att isbjörnen kan smyga sig på ett byta tystare och smidigare.
