LSD, LSD-25 eller lysergsyradietylamid, är ett semisyntetiskt psykoaktivt, hallucinogent preparat. I Sverige är preparatet klassat som narkotika, precis som i majoriteten av länder världen över. Ett vanligt svenskt slanguttryck är ”syra”, från den amerikanska engelskans ”acid”. LSD är känt för att inducera ett psykedeliskt tillstånd hos användaren, likt hallucinogenerna psilocybin och meskalin. Men det här hade du säkerligen redan koll på, så låt oss istället hoppa direkt till lite mer spännande fakta om denna drog!
Så intas och smakar LSD…
LSD tas i allmänhet genom munnen. Drogen är i regel färglös och luktfri, men har lite av en bitter smak. Precis som majoriteten av andra droger, är även LSD beroendeframkallande. [källa]
Inga kända fysiologiska risker…
Även om drogen är beroendeframkallande så har inga kända fysiologiska risker hittills kunnat bevisas. Det finns inga kända fall då en människa har dött av en LSD-överdos. [källa]
Psykoser den största kända faran…
Den största risken med LSD är dess opålitliga psykiska effekter, som i värsta fall kan resultera i en drogutlöst psykos. Det som påverkar om en ”tripp” slutar i psykos eller inte beror på personens sinnestillstånd, dos, omgivning, psykiska hälsa och ålder. Risken för psykos är samtidigt ganska liten, och det saknas egentligen tillräckligt med vetenskapliga belägg för att LSD i sig riskerar att utlösa ett långvarigt eller återkommande psykostillstånd hos individer som inte redan är schizofrena, psykosnära, har en underliggande så kallad ”latent psykos” eller blandmissbrukar. [källa]
Säljs i många olika former…
Vanligast är att drogen säljs i flytande form. Men den kan också säljas ihop med sockerbitar, tunna rutor av gelatin eller blotterpapper. [källa]
Utvecklades av ett läkemedelsbolag…
LSD är en semisyntetisk kemikalier som härrör från svampen Ergot, en kornsvamp som vanligtvis växer på rågkorn. En kemist från läkemedelsföretaget Sandoz Laboratories vid namn Albert Hofmann upptäckte först dess hallucinogena egenskaper år 1943 (men var redan utvecklad 1938). Sandoz hoppades att upptäckten skulle bli användbar i klinisk användning, men istället har preparatet blivit en produkt inom droghandeln. [källa]
Så påverkar det hjärnan…
Det är fortfarande oklart exakt hur LSD påverkar vår hjärna. Tillräckligt med forskning har inte gjorts på substansen, men det antas påverka två signalsubstanser i hjärnan. En populär teori är att den fungerar som en serotoninreceptoragonist, vilket leder till ökade nivåer av denna signalsubstans i hjärnan. Serotonin påverkar humör, aptit, sexuell funktion och sömnrytm. [källa]
Effekterna av brukandet…
De kortvariga effekterna av brukande av LSD brukar bestå av förhöjt humör, förändrat mentalt tillstånd, synestesi, hallucinationer och förvrängd overklighetskänsla. Vid långtidsbrukande av drogen finns det dock fler sidoeffekter, som till exempel svettning, aptitlöshet, muntorrhet, darrningar, oregelbunden andning, illamående, högt blodtryck, vidgade pupiller, magbesvär, ökad puls, ökad kroppstemperatur och ångest. [källa]
Endast två långvariga effekter har hittats…
Hittills har man bara lyckats finna två långvariga effekter av att missbruka LSD. Bland annat att man får en ihållande psykos, som inkluderar synstörningar, stört tänkande, paranoia och humörstörningar. Den andra långvariga effekten är att man får en hallucinogen-ihållande perceptuell störning, som inkluderar hallucinationer och andra visuella problem. [källa]
LSD-derivat…
Eftersom LSD upptäcktes blockera serotoninreceptorer, utfördes flera experiment i försök att hitta snarlika substanser till LSD som inte hade några hallucinogena effekter och så stora serotoninblockerande effekter som möjligt. Ett sådant LSD-derivat är bromo-LSD, som blev känt som BOL-148. Ett läkemedel som indirekt kom till följd av LSD-derivat är läkemedlet Deseril/Sansert, som användes för att behandla migrän. [källa]
Så påverkades djuren i djurförsöken…
Efter Albert Hofmanns upptäckt av de psykiska effekterna av LSD utfördes ytterligare djurförsök för att se hur de olika djuren skulle påverkas. Bland annat uppvisade möss mindre motoriska svårigheter och ett förändrat slickmönster. Katter uppvisade vegetativa symptom såsom piloerektion (”gåshud”) och ökad salivproduktion, samt tecken på att katterna hade hallucinationer. Katterna stirrade tomt ut i luften, och vid påträffande av möss lät de mössen vara, och visade i vissa fall tecken på att vara rädda för mössen. Hundar uppvisade ett förändrat beteende som tolkades som ett tecken på hallucinationer. En påverkad schimpans bland en grupp inhägnade schimpanser tycktes inte uppvisa några större beteendeförändringar, förutom att inte längre följa de sociala regler som fanns bland dessa schimpanser. Detta var dock högst problematiskt – övriga schimpanser reagerade mycket starkt på den LSD-påverkade schimpansens förändrade beteende. Påverkade akvariefiskar började simma på märkliga vis och spindlar påverkades av mycket små mängder och vävde bättre proportionerade och precisa nät än annars. Vid högre doser vävde de betydligt sämre och primitivare än nyktra spindlar. [källa]
