Osmanska riket – även kallat Ottomanska riket – var en 600-årig islamsk stormakt som uppstod i Anatolien i slutet av 1200-talet och bestod fram till den 29 oktober 1923. När riket var som allra störst omfattade det stora delar av sydöstra Europa, Mellanöstern, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien (Anatolien, det vill säga där stormakten uppstod). Dess flottor behärskade såväl Medelhavet som Svarta havet och Kaspiska havet. Rikets stormaktsstatus befästes genom dess erövring av Konstantinopel år 1453, en händelse som innebar det definitiva slutet på Bysantinska rikets tusenåriga historia. Det här har du säkerligen redan läst om i skolan och kanske hade en hum om – men här är tio punkter som du bör känna till, och som kanske fräschar upp ditt minne lite! Om du kände till dessa punkter sedan tidigare då, vill säga!
Det Osmanska riket var byggt för att hålla…
Osmanska riket varade i över 600 år och var det mest hållbara försöket från ett modernt imperium att bilda en stat. Under sin regeringstid inkluderade den regionerna Anatolien, Balkan, Östeuropa, Kaukasus och delar av Mellanöstern och Nordafrika, som omfattade totalt 19,9 miljoner kvadratkilometer. och över 35 miljoner människor när det var som störst. [källa]
Elitsoldaterna var slavar – med normal lön…
Sultanens elitsoldater fick namnet janitsjarerna. Soldaterna valdes i regel från kristna familjer under en tidig ålder. De ansågs dock vara slavar, men behandlades väl och fick en normal lön. De hade dock inget annat val än att infinna sig som soldater, vilket är anledningen till att de betraktas som slavar. [källa]
Erövringen av Konstantinopel krävde lagarbete…
Erövringen av Konstantinopel uppnåddes inte bara genom det turkiska folket, utan också med hjälp av grekiska sjömän, serbiska soldater, ungerska hantverkare och sjöfartsteknik från italienska handelsstäder. [källa]
Att bli kallad turk var nedsättande…
Uttrycket ”turk” var faktiskt en nedsättande term som eliten använde för att förakta bönder. Om någon inte var en bonde, tillhörde eliten eller var en utbildad stadsbo, kallades de istället för var de en ”Rūmī”, vilket betyder ”romer”. [källa]
Osmanska riket kunde ha fått ett abrupt slut långt tidigare…
Osmans barnbarnsbarn hade i uppdrag att bygga det stora Osmanska riket och var nära att fullfölja det innan han tillfångatogs av den mongoliska kungen Tamerlane. Osmanerna förlorade nästan allt under ett påföljande inbördeskrig, men istället för att pressa frågan tog de ett steg tillbaka och reflekterade över denna erfarenhet innan de inledde en ny kampanj för att sätta ihop ett större, mer motståndskraftigt imperium. [källa]
Enhet genom mångfald…
Så länge olika samhällen som hade erövrats av Osmanerna betalade sina skatter, upprätthöll fred och erkände sultanen som sin härskare, kunde de lösa juridiska frågor inom sin egen gemenskap. Detta erkännande av olika folkslag satte mångfald för att arbeta för politiken, och bristen på en homogen kultur var faktiskt fördelaktig och blev ett kännetecken för det ottomanska riket. [källa]
Oljebrottning var den överlägset mest populära sporten…
I det Osmanska riket var oljebrottning den mest populära sporten. Specialskolor inrättades, som inte bara undervisade brottkonsten, utan också var andliga centrum. [källa]
Den första konverteringen…
Efter att ottomanerna hade erövrat den grekiska staden Thessaloniki under år 1430 omvandlade de kyrkan Acheiropoietos till en moské, vilket gjorde den till den första kristna kyrkan som omvandlades till en islamisk moské. [källa]
Kvinnor hade egna harem där framtida fruar utbildades…
Kungliga ottomaner delade traditionellt sina hem – en yta för mannen och en yta för hustrun. Kvinnorna fick en harem – det vill säga en helig plats – i hushållet. Männen gick inte in i kvinnornas utrymmen, och kvinnorna gick inte in i männens. Harem var en livlig, social plats och alla kvinnor med alla bakgrunder var välkomna att besöka. Dessa harem fyllde också en praktisk funktion, syftet var att uppfostra flickor på ett kungligt sätt och att förbereda dem för att tjäna som kungliga fruar i framtiden. [källa]
Kaffe blev en betydande del i den ottomanska kulturen…
Medan kaffe har sitt ursprung i Etiopien och Jemen, utvecklades turkiskt kaffe under ottomanerna. Kaffe påverkade den ottomanska kulturen så mycket att det turkiska ordet för frukost – kahvaltı – översätts till ”före kaffe”. [källa]
