Stockholms blodbad var en mörk händelse i Sveriges historia. Det var den rannsakning med efterföljande avrättningar som ägde rum i Stockholm den 7–9 november 1520. Händelserna inleddes direkt efter Kristian II:s kröning till svensk kung när gästerna på kröningsfesten kallades till ett möte på slottet. Ärkebiskop Gustaf Trolles krav på ekonomisk kompensation för bland annat Stäkets rivning ledde till frågan om den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngre och hans anhängare hade gjort sig skyldiga till kätteri. Med påstått stöd i kanonisk rätt avrättades runt 80 personer (åsikterna går dock isär om det exakta antalet). Här är tio fakta som du bör känna till om en av Sveriges mörkaste händelser som ägde rum för cirka 500 år sedan!
Tysk bödel stod för avrättningarna…
De första offren blev de båda biskoparna Matthias av Strängnäs och Vincent av Skara. Bödel var tyskfödda Jürgen Homuth. Han har berättat att biskop Vincent av Skara frågade honom om vad som skulle hända, och att han då svarat: ”Inga goda nyheter just. Eders Nåde må förlåta mig. Det är mig befallt att slå huvudet av Eders Nåde.” [källa]
Biskop Vincent kritiserade kungen in i det sista…
Vid middagstiden inleddes avrättningarna på Stortorget i Stockholm, som idag är en del av Gamla stan. Några av kungens rådsmedlemmar följer de blodiga scenerna uppe från burspråket på rådhuset. En rådsherre håller tal till de människor som hade samlats på torget. I talet förklarar han att det är missdådare som ska straffas. De har förtjänat sitt straff, enligt rådsherren. Men biskop Vincent av Skara, som var en av de första som avrättades, ger svar på tal och ropar att det är kungen som handlat med lögn och förräderi och att Gud kommer att hämnas denna felaktiga handling. [källa]
Kristian II blev efteråt mer känd som Kristian Tyrann…
Kristian II – även känd som Kristian Tyrann – var redan kung i Danmark och Norge, och kröntes till kung även i Sverige strax innan Stockholms blodbad ägde rum. Det var först efter denna tragiska händelsen som kungen fick öknamnet Kristian Tyrann av svenskarna. [källa]
Åsikterna om hur många som avrättades går isär…
Det finns olika uppgifter om det exakta antalet avrättade under Stockholms blodbad. Enligt den ansvarige bödeln, den tyske officeren Jürgen Homuth, avrättades 82 personer. Om dessa uppgifter stämmer innebär det att det avrättades 20-30 personer utöver de som Gustaf Trolle pekade ut. Med stor sannolikhet även en del tjänstefolk till de utpekade. [källa]
Avrättningarna skilde sig åt av en anledning…
En del blev halshuggna medan andra istället blev hängda. De som blev halshuggna tillhörde adeln, vilket var ett adligt sätt att bli avrättad på, medan övriga människor blev hängda. En del blev till och med hängda med stövlar och sporrar på, så som de kommit inridande i staden. [källa]
De döda kropparna låg kvar under flera dagar…
De döda kropparna efter de avrättade fick ligga kvar på torget i flera dagar. Det var först under lördagen som ett stort bål tändes på Södermalm. Dit släpades de döda kropparna för att brännas. Sten Sture den yngre hade varit död och begravd under ett halvårs tid, men Kristian Tyrann lät gräva upp hans döda kropp från graven för att bränna även hans döda kropp på bål. [källa]
Utgången hade kunnat bli mildare…
När adeln var samlad i Stockholm slott och Gustav Trolle hade överlämnat sin klagoskrift till Kristian Tyrann – där han krävde lagens strängaste straff åt de som förorättat honom och hans vänner – var det först när Sten Stures änka, Kristina Gyllenstierna, förde sin talan som allt bokstavligen talat gick åt pipsvängen. Kristina Gyllenstierna menade på att Gustav Trolles anklagelser inte kunde drabba någon särskild person, för vad som hänt honom, hade skett i kraft av ett riksdagsbeslut av samtliga riksens råd och ständer. När hon skulle bevisa detta genom att lämna över 1517 års riksdagsbeslut, kunde den nykrönte kungen också ta del av alla namn (inklusive deras sigiller i trä) på alla de som deltagit i beslutet om att störta Trolle. Olyckligtvis blev sannolikt dödligheten bland adeln och övriga ansvariga högre än vad som var tänkt från första början. [källa]
Brasklapp…
Kung Kristian II började förhöra de skyldiga och när han kom till biskop Hans Brask plockade denne fram en lapp under sitt sigill där det stod: ”till denna besegling är jag nödd och tvungen”. På detta sätt klarade han sig med livet i behåll – och det ska vara därifrån ordet ”brasklapp” är myntat. [källa]
Hittade ett kryphål i lagen…
Innan Kung Kristian II kröntes till kung i Sverige hade han lovat att allt gammalt skulle vara glömt, vilket problematiserade hans dömande till döden av dessa personer i rätten. Han hittade dock ett kryphål, och dömde efter ett påvligt beslut från år 1235 som sa att även de heligaste löften och förpliktelser var ogiltiga om den som mottagit dem uppenbart föll i kätteri, vilket de dömda stod anklagade för. [källa]
Stockholms blodbad användes som propagandamedel…
Stockholms blodbad användes flitigt i propagandasyfte för att skrämma unionsfienderna, och främst då för Gustav Vasa som själv fick betydande stöd från Hansan i sitt uppror. Men händelsen var inte bara något positivt för Kristian Tyrann. I mångas ögon väckte också händelsen bestörtning och bidrog till att försvaga Kristians sviktande popularitet, som sedan tidigare inte var på sin bästa höjd. [källa]
