1
1 point

Greta Lovisa Garbo, ursprungligen Gustafsson, föddes den 18 september 1905 i Katarina församling i Stockholm och dog den 15 april 1990 i New York. Hon var en svensk skådespelare och anses ha varit en av de största filmstjärnorna under 1920- och 1930-talen. Greta Garbo har bland annat blivit rankad som den femte största Hollywood-skådespelerskan genom tiderna av Amerikanska filminstitutet. Du kanske minns henne från någon film? Hur som helst så följer här tio intressant fakta om en av Sveriges – och världens – största skådespelare genom tiderna!

Hon var oerhört skygg…

Greta Garbo var känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer.

Fick sitt artistnamn av Arthur Nordén…

Manusförfattaren Arthur Nordén sägs vara den som har gett Greta Gustafsson sitt artistnamn Garbo, vid en tilltänkt filmproduktion med Stiller där hon skulle ha fått huvudrollen. Garbo är en förvrängning av namnet på Gustav II Adolfs svåger Gábor Bethlen, och vilken Nordén ofta talat om i sin historieundervisning på folkhögskolan Hvilan 1915-1918, innan han blev manusförfattare åt Stiller.

Blev upptäckt av amerikanskt filmbolag i Tyskland…

År 1925 blev Mauritz Stiller och Greta Garbo inbjudna av Louis B. Mayer, grundaren av filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer, till USA. Louis Mayer hade blivit imponerad av både Stillers arbete som regissör men framförallt av Garbos prestationer i stumfilmen Gösta Berlings Saga (1924) som han hade sett i Berlin. I takt med att Garbo blev mer känd avtog av någon anledning vänskapen mellan Garbo och Stiller. Det var från början tänkt att Stiller skulle regissera filmen Fresterskan (1926), där Garbo hade huvudrollen. En bit in i filmandet avskedades dock Stiller som regissör för filmen, och han ersattes av Fred Niblo. När Stiller avskedades från MGM 1928 återvände han till Sverige och avled på grund av sjukdom en kort tid därefter.

”Garbo talar”, en given annonssuccé…

Till Garbos viktigaste insatser inom stumfilmen hör Virveln (1926), Åtrå (1926) och Anna Karenina (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon även inledde en mycket uppmärksammad romans med. Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930). Filmen som marknadsfördes med frasen ”Garbo talar” blev en enorm succé.

Hotade med att åka tillbaka till Sverige…

Om något gick emot Garbos åsikter eller tyckande under en filminspelning kunde hon ibland utbrista ”jag tror jag åker tillbaka till Sverige”, vilket skrämde upp filmproducenterna, och hon fick med tiden alltmer att säga till om under inspelningarna. Allmänheten fick aldrig tillträde när hon repeterade eller spelade in olika scener. Ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna.

Spelade inte in en enda film under två års tid efter bråk med filmbolag…

Efter ett bråk med filmbolaget MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till slut lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt sig att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre spela mot John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory (1939), men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. Tidigare (1927) hade hon spelat in en stumfilmsversion av denna film, och ville nu göra en ny version av filmen.

Vann hela 4 Oscar®-statyetter…

Garbo nominerades till totalt fyra Oscar® för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romantik (1930), Kameliadamen (1936) och Ninotchka (1939). 1955 fick Greta Garbo The Academy’s Honorary Award med motivering: ”For her unforgettable screen performances”.

Levde med stark depression…

Greta Garbo kämpade med depression under den största delen av sitt liv. Hon kallades ofta lynnig eller temperamentsfull. Många tror att det var på grund av hennes depression som hon också höll sig borta från evenemang och människor i allmänhet. Hon kallades för ”den svenska Sphinxen” och undvek att göra offentliga framträdanden och beviljade endast en handfull intervjuer till journalister. År 1927 berättade hon för tidningen Photoplay om sin extrema inåtvändhet: ”När jag bara var ett litet barn, så tidigt som jag kan minnas egentligen, har jag alltid föredragit att vara ensam. Jag avskyr publik, gillar inte när det är många människor runt mig”. Senare i livet använde Garbo falska namn och köpte upp flera stolsplatser när hon skulle flyga för att få sitta i fred. Likaså på teatrar för att bevara sin integritet.

Gav upp sin karriär efter publikfiasko…

Garbo avslutade sin karriär redan vid 37 års ålder, efter att filmen Tvillingarna (1941) blev ett publikfiasko. Under några år var hon inblandad i olika filmprojekt, varav dock inget aldrig blev av. Bland annat skrev hon kontrakt för en film med titeln The Girl from Leningrad. I slutet av 1940-talet gjorde hon några provfilmningar som länge antagits ha varit förlorade, men återfanns flera årtionden senare. Greta Garbo flyttade till New York där hon levde ett liv avskilt från offentligheten. När hon var ute på stan gömde hon sig alltid bakom huvudsjalett och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd. Endast några få fotografer lyckades fånga henne på bild under de sista åren av hennes liv. 1951 blev hon också amerikansk medborgare.

Var en hängiven konstsamlare…

Garbo samlade mycket på konst av olika slag under sista tiden av sitt liv. När hon avled hade hon en konstsamling värd miljontals dollar.


Tyckte du detta var intressant? Dela artikeln med dina vänner!

1
1 point

Vad är din reaktion?

interesting interesting
0
interesting
wtf wtf
0
wtf
fun fun
1
fun
geeky geeky
0
geeky
love love
1
love
lol lol
0
lol
omg omg
0
omg
win win
1
win