I trädgårdar, ängar och över blomstrande äventyr svävar de, med sina pösiga kroppar och vana att surra runt – humlorna, naturens flitiga pollinatörer. Deras betydelse sträcker sig långt bortom det gulliga yttre, och i denna text kommer vi att dyka in i den fascinerande världen av humlor, utforska deras betydelse för ekosystemet och beundra den unika skönhet som de bringar till naturens scen. Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae) inom överfamiljen bin (Apoidea). Men detta hade du så klart stenkoll på redan, så låt oss istället hoppa direkt till lite roligare fakta och kuriosa om humlan!
Världens största humla finner du i Sydamerika…
Världens största art av humlor finns i Sydamerika – Bombus dahlbomii. Drottningen är så stor att hon ofta beskrivs som en ”flygande mus” och kan bli uppemot 40 millimeter stor.
200 slag per sekund…
I snitt fladdrar en humla med sina vingar cirka 200 slag per sekund. Detta kan jämföras med en likasinnad RPM som somliga motorcyklar.
Äter ständigt…
Humlor har extremt snabba metabolismer, så de måste äta nästan kontinuerligt för att överleva. Man brukar säga att en helt mätt humla bara är cirka 40 minuter från att svälta ihjäl.
Bygger upp koloni på egen hand…
Endast den feta drottninghumlan överlever vinterdvalan, och hon är kvar för att skapa en koloni helt på egen hand. Spermier som lagras upp från parning från föregående sommar överlever i hennes äggstockar, redo att gödsla hennes ägg när hon äntligen hittar en boendeplats.
Hanar och honor produceras olika…
Hanhumlor har bara en kromosom och ingen far. För att producera en hane måste en drottning lägga ett obefruktat ägg. För att få honor – som utgör hela arbetskraften i en koloni – måste en drottning befrukta sina ägg med spermier som hon har lagrat sedan förra sommaren.
Komplicerade släktträd…
Eftersom honor får exakt samma gener från sina fäder, men bara delar omkring 50% av generna från sin mammas sida, är en hona 75% relaterad till sina systrar. Men hon är bara 50% relaterad till sina barn, som får hälften av sina gener från sin far och hälften från henne. Därför är det vettigt för flertalet humlor i boet att hjälpa till att föda drottningens avkommor, snarare än att sticka iväg för att starta sina egna kolonier. Rörigt, va?
Dör inte när de sticks…
Ett honungsbi dör om de sticker dig, vilket humlor faktiskt inte gör. Med andra ord kan du bli stucken/biten två gånger av samma humla. Men då får du faktiskt ha en väldig otur, för hanarna har inga taggar överhuvudtaget och honor är egentligen inte aggressiva alls. Enda sättet att egentligen bli stucken av en humla är att invadera deras bo, eller får de till att känna sig riktigt hotade.
Det mesta vi vet om humlor är från 1912…
Frederick William Lambart Sladen var den första forskaren som ägnade sin forskning helt till humlor. Han publicerade sin första bok om humlan redan vid 16 års ålder, 1892, och stärkte sig som världsexpert inom området. Ingen har ens kommit i närheten av Sladens forskning eller kommit så nära på som han. Så i princip allt vi vet om humlorna i dag kommer nästan oavkortat från Sladens forskning från år 1912.
Tar DNA från tårna…
Bin har egentligen inte riktigt tår som vi människor, men forskare klipper av det slutliga tarsala segmentet från vilda humlor för att köra genetiska tester i labben. Det förkortar inte deras livslängd eller minskar deras förmåga att samla mat, så förmodligen är det inte så grymt som det kan låta.
Finns även på Arktis…
Det finns ungefär 250 beskrivna humlearter i världen. Det exakta antalet är dock svårt att ange på grund av oenighet bland forskarna om släktets taxonomi. De flesta humlor förekommer i Gamla världens norra, tempererade regioner, även om det finns en del arter i Sydamerika och Nya Zeeland (de senare är dock införda som pollinatörer). I varmare klimat finns de ofta i högläntare, svalare bergsregioner. I Sydamerika finns dock ett mindre antal arter som även förekommer i tropiskt klimat, som exempelvis Amazonas. Å andra sidan finns två arter, polarhumlan och dess boparasit tundrahumlan, uteslutande i Arktis och angränsande områden.
