10 fakta du antagligen inte visste om ostron

Ostron (Ostreidae) är namnet på olika typer av mollusker (blötdjur) som lever på hårt underlag i grunt, ganska varmt, salt och rent vatten. Skalet består mest av kalk, och innanför detta finns en mjuk kropp, som också är en populär maträtt. Oavsett om man gillar att äta ostron eller inte, så är det minst sagt ett intressant blötdjur. Nedan följer tio fakta som du bör känna till!

Ostron livnär sig på plankton…

Ostron livnär sig på plankton och andra små organismer som de filtrerar från vattnet genom sina gälar. De använder en process som kallas filtrering, där vatten sugs in och pressas ut genom gälarna, vilket fångar upp plankton och andra näringsämnen som de sedan äter.

Ostron har också en stark adductormuskel, som används för att hålla skalet stängt. Denna muskel är mycket kraftfull och gör att ostronen kan skydda sig från rovdjur och andra faror genom att snabbt stänga sina skal när de känner sig hotade. [källa]

Ostron blir under optimala förhållanden 25-30 år gamla…

Dessa blötdjur är ofta hermafroditer, vilket innebär att de kan ha både manliga och kvinnliga reproduktiva organ under olika perioder av sitt liv. De kan bli upp till 25-30 år gamla under optimala förhållanden, även om de flesta lever kortare liv på grund av naturliga rovdjur, sjukdomar och mänskliga faktorer. Skaldjurets storlek kan variera, men en skaldiameter på över 30 centimeter är ovanligt. De flesta arter har en snabb tillväxt under de första åren av sitt liv, och kommersiellt odlade ostron skördas vanligtvis när de är mellan 1 och 3 år gamla. [källa]

Ostron ska gärna ätas levande…

Somliga arter är mycket högt prissatta och uppskattade som mat, både råa och tillagade. När de äts färska är de vanligtvis levande när man öppnar skalet, vilket säkerställer deras färskhet och smak. Ostron serveras ofta råa med lite citron eller vinäger för att framhäva smaken.

Det finns två olika arter av ostron i Sverige – den ena arten har bara funnits i svenska vatten sedan 70-talet…

Fram till 70-talet var den enda arten som fanns naturligt här i Sverige det europeiska ostronet (Ostrea edulis). Denna art förekommer endast på västkusten eftersom den kräver en salthalt på minst 25 promille för att kunna fortplanta sig, vilket gör att den lever på gränsen av sitt utbredningsområde även där. Det europeiska ostronet är relativt sällsynt i Sverige och finns på tre till sex meters djup längs skalgrusbankar i skyddade vikar. Under perioder med varmare klimat, såsom under bronsåldern, var beståndet betydligt större och mer livskraftigt.

På 70-talet introducerades även det japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) i svenska vatten. Sedan dess har det japanska jätteostronet etablerat sig längst västkusten. Denna art är mer tolerant mot varierande salthalter och temperaturer, vilket har bidragit till dess spridning. [källa]

Ostron fyller en viktig funktion i det marina ekosystemet…

Blötdjuren är mycket duktiga på att filtrera och rena vatten. Enligt vetenskapliga källor kan ett enda ostron filtrera upp till cirka 7,57 liter vatten per timme. Detta innebär att tio ostron under ett dygn kan filtrera upp till 1 800 liter vatten.

De använder – som tidigare nämnt – sina gälar för att filtrera plankton, näringsämnen och andra partiklar från vattnet, vilket bidrar till att förbättra vattenkvaliteten och klarheten i deras omgivning. Deras filtreringsförmåga gör dem till viktiga organismer för ekosystemet i marina miljöer. [källa]

Sjöstjärnor – ett stort problem för ostronfiskare…

Sjöstjärnor har en förmåga att regenerera sina kroppar om de skärs itu, vilket innebär att om en sjöstjärna bryts i två delar kan båda delarna regenerera och bilda två separata individer. Detta fenomen kallas för asexual reproduktion eller duplicering. Varför nämner vi detta då?

Jo, för att förr i tiden försökte ostronfiskare bekämpa sjöstjärnor genom att bryta dem i två delar och kasta tillbaka dem i vattnet, i förhoppning om att döda dem eller åtminstone förhindra att de åt upp blötdjuren. Dock ledde denna metod ofta till att antalet sjöstjärnor ökade, eftersom varje del kunde regenerera och bilda en ny individ. Detta gjorde problemen med sjöstjärnor som åt upp ostron ännu svårare att hantera för fiskare. [källa]

Krabborna som lever i ostronens skal: Symbios, skydd och delikatess…

Små krabbor (Pinnotheres) kan leva inom ostronens skal. Dessa krabbor använder skalen som skydd och lever på matrester och partiklar som blötdjuren fångar och filtrerar från vattnet. Krabborna betraktas ofta som ätbara och anses vara delikatessklassade i vissa kulturer och maträtter. De kan även bidra till ekosystemet genom att leva i symbios med ostron och hjälpa till att hålla dess skal rent från alger och andra beläggningar. Se bild nedanför. [källa]

Ostron kan orsaka vinterkräksjuka…

Blötdjuren kan bli förorenade av norovirus (det vanligaste viruset som orsakar vinterkräksjuka hos människor) om de växer i vatten som innehåller avföring eller andra föroreningar från smittade människor. Det är därför viktigt att ostron och andra skaldjur som konsumeras råa eller delvis kokta ska vara från godkända och säkra källor och att de lagras och behandlas på ett sätt som minimerar risken för kontaminering. [källa]

Ostronens roll som ekosystembyggare och kustskyddare…

En annan intressant egenskap hos dessa blötdjur är deras förmåga att bygga upp skal av kalciumkarbonat från det omgivande vattnet. Deras skal består av flera lager av kalkplattor som skyddar deras mjuka kroppar. Vad som är särskilt fascinerande är att de inte bara bygger skal för skydd, utan också för att skapa strukturer som kan påverka deras omgivande ekosystem.

Ostronrev, som bildas av stora ansamlingar av ostron, fungerar som livsmiljöer och skydd för en mängd olika marina arter, som exempelvis fiskar, kräftdjur och andra små organismer. Dessa rev är inte bara biologiskt viktiga utan bidrar också till att skydda kustlinjer genom att minska vågslag och erosion. [källa]

Så oerhört sällsynt är det med pärlor inuti ostron…

Pärlostron (Pinctada) är kända för att producera pärlor, men endast ett fåtal – vanligtvis tre till fyra ostron per skörd av 2,5 ton – ger faktiskt pärlor. Historiskt sett har pärlorna använts som amuletter och betalningsmedel. Under 1960-talet blev arten dock utrotningshotad på grund av omfattande massfiske. Idag har vissa populationer återhämtat sig tack vare bevarandestrategier och reglering av pärlfiske, men utmaningar för återhämtning kvarstår. [källa]