Islandshästen är en tålig hästras som härstammar från Island. Det är oftast en ganska robust häst som tål väder och vind, speciellt då hästarna på vissa gårdar hålls i ett halvvilt tillstånd i stora flockar som själva får leta föda och skydda sig mot dåligt väder. Detta är särskilt vanligt på Island. Islandshästarna är kända för sina extra gångarter tölt, och passgång. Även om islandshästen sällan växer över tillåten gräns för ponny (148 cm), så kallas rasen ändå för häst. Nedan följer ytterligare tio fakta om just islandshästar som du kanske inte var bekant med sedan tidigare!
Får aldrig komma tillbaka till Island…
På Island betraktas islandshästen med kärlek och vördnad då hästarna har funnits på ön i över 1 200 år. En islandshäst som lämnat Island tillåts dock aldrig att återvända då risken är för stor att de blandats med andra raser samt att de bär på sjukdomar! Hästarna på Island är nämligen sällan vaccinerade eftersom de är isolerade från sjukdomar som är vanliga i övriga världen. Därför är islandshästen en av de mest renrasiga hästarna i världen och de har varit fria från inblandning av andra hästar i över 800 år.
Tredje vanligaste hästrasen i Sverige…
Islandshästen är idag den tredje populäraste hästrasen i Sverige. Det hästen används mest till i Sverige är fritidsridning, turridning och tävlingar. Men även som ”vanliga” hästar, träning inför tävling.
En salig blandning…
Mellan år 870 och 935 e.Kr. koloniserades Island av resande från bland annat Norge, från vilket kolonisatörerna hade med sig sina egna hästar. De två första nybyggarna som flyttade till Island var de norska hövdingarna Ingolfur Arnarson och Leifur (eller Hjörleif) Hrodmarsson som flyttade till ön någon gång mellan år 871 och 874. Med sig hade de sina djur, bland annat nötboskap och de hästar som idag anses vara Islandshästens stamfäder. Även människor från övriga Skandinavien, norra Storbritannien och Irland flyttade till Island. Hästar från dessa länder utgjorde grunden för dagens islandshästar.
Lade ner stor vikt vid avelsarbetet redan för 1 000 år sedan…
Dokument från Island har visat att vikingarna uppskattade islandshästen, mycket på grund av dess ridbarhet. Dokumenten visar även att man lade stor vikt vid avelsarbetet redan under 1000-talet. Men för ca 900 år sedan gjordes ett försök att förädla islandshästarna med orientaliskt blod (från andra hästraser), vilket resulterade i en katastrof med långvarig degenerering (försämring) i häststammarna. Därför förbjöd Alltinget, världens äldsta parlament tillsammans med Jamtamot, import av islandshästar som avlats eller sålts utomlands. Detta har inneburit att islandshästen blivit en av världens äldsta renrasiga hästar, som varit helt ren från annat blod under mer än 800 år. Än idag är det strikt förbjudet för exporterade islandshästar att återvända till Island.
Blodiga strider mellan hingstar…
Islandshästarna var ofta de enda tillgängliga transportmedlen på ön och nybyggarna på Island vördade hästarna som gudar och de ansågs vara symboler för fruktsamhet. Vid bloten offrade man alltid en vit häst och folksagor från Island innehåller för det mesta hästar. Mellan år 930 och 1262 skrevs många berättelser om blodiga strider mellan isländska hingstar. Striderna var ett sätt att avelsvärdera hingstarna och sågs också som skådespel.
Fyra olika typer av islandshästar…
Under åren har fyra olika typer av islandshästar avlats fram, även om det inte är större skillnad på hästarna. En typ avlades främst för jordbruk och körning och var mest avvikande från ridtyperna med lite större massa. Hjordar föddes även upp enbart för köttproduktion då det kalla klimatet gjorde att bönderna inte kunde hålla sig med nötboskap. Den mest kända typen av islandshäst kallades Flaxofoi och föddes upp i de sydvästra delarna av ön. Hästen påminner mycket om den engelska Exmoorponnyn.
Svenska Islandshästföreningen har cirka 6 000 medlemmar…
Intresset för islandshästen exploderade under 1960-talet i övriga Europa även om hästarna importerats från Island tidigare än så. De första islandshästarna i Sverige importerades redan under slutet av 1800-talet men det var först under 1960-talet som man importerade islandshästar i större skala. Under den här tiden var det dock inte så många som visste hur de extra gångarterna skulle ridas och många islandshästar var fortfarande tämligen vilda och oregerliga. Svenska Islandshästföreningen startades år 1975 och har idag cirka 6 000 medlemmar.
Är väldigt långlivade…
Eftersom de lever ett långt liv är det absolut ingen brådska med att rida dem. En islandshäst strukturutveckling är vanligtvis fullbordad vid sju års ålder och de är som allra mest produktiva mellan åldern 8-18 år. Man kan nästan säga att deras hälsa sätter andra hästraser i skam!
Över 30 000 registrerade i Sverige…
I Sverige finns det cirka 30 000 hästar registrerade. Detta är dock ingenting jämfört med hästarnas ursprungsland, i Island finns det nämligen cirka 100 000 islandshästar registrerade.
En vanlig myt om hästrasen…
En vanlig fördom om islandshästen är att den har ett lugnt temperament och därmed lämpar sig väl för nybörjaren. Detta är dock en felaktig bild, då temperamentet varierar otroligt mycket mellan individer. Generellt sett tränas islandshästen för att ha mycket framåtanda. Även om islandshästarna är små, så är de tillräckligt starka för att bära kraftiga, vuxna män.
