Bumerangnebulosan: 10 iskalla fakta om universums kyligaste plats

Bumerangnebulosan är en fascinerande protoplanetarisk nebulosa som ligger omkring 5 000 ljusår från jorden, i stjärnbilden Kentauren. Den fångade världens uppmärksamhet när den fotograferades av Rymdteleskopet Hubble år 1998, men redan 1995 hade forskare vid La Silla-observatoriet i Chile, med hjälp av Swedish-ESO Submillimetre Telescope, gjort en banbrytande upptäckt. De mätte nebulosans temperatur till bara 1 kelvin (−272,15 °C) – vilket gör den till den kallaste naturliga plats i universum som människan känner till.

Här nedan får du tio spännande fakta om Bumerangnebulosan – och chansen är stor att du inte hört dem förut!

Bumerangnebulosan är den absolut kallaste platsen i universum – naturligt sett…

Som redan nämnts i inledningen är Bumerangnebulosan den kallaste plats vi känner till i hela det kända universum – åtminstone när det gäller naturliga fenomen. Temperaturen har uppmätts till svindlande låga –272,15 °C, vilket motsvarar 1 kelvin, bara en ynka grad över den absoluta nollpunkten.

Denna extrema kyla beror på att gasen i nebulosan strömmar ut med otrolig hastighet, vilket skapar en slags naturlig “kylteknik” genom snabb expansion. Det är just denna effekt som gör att temperaturen kan sjunka till nivåer som annars bara uppnås i avancerade laboratorier på jorden. Man kan alltså säga att Bumerangnebulosan bokstavligen utklassar resten av universum i kyla – utan någon mänsklig inblandning alls (för en gång skull). [källa]

Till och med kallare än kvarlevor från Big Bang…

Vi återvänder till temat kyla – för det är helt enkelt för fascinerande för att släppa. Visste du att Bumerangnebulosan faktiskt är kallare än själva universums uråldriga bakgrundsstrålning? Den kosmiska mikrovågsbakgrunden, som är de svaga, kylande resterna från Big Bang, genomsyrar hela universum och har en temperatur på ungefär –270 °C, eller mer exakt 2,7 kelvin.

Det betyder att Bumerangnebulosan är kallare än det som bokstavligen är universums kallaste normalläge, något som i princip alla objekt och platser i rymden förhåller sig till. Att ett enda naturligt fenomen som denna nebulosa kan vara ännu kallare än det som lämnats kvar efter universums födelse, är nästan ofattbart. [källa]

Får sin färg från en dvärgstjärnas ljus…

Trots att Bumerangnebulosan ligger tusentals ljusår bort, lyser den upp rymden med ett nästan overkligt sken. Men det är inte nebulosan själv som producerar detta ljus – det är ett resultat av reflektion. I nebulosans mitt finns en döende stjärna som håller på att övergå till en vit dvärg, och det är detta ljus som får hela molnet att glimma.

Ljuset från stjärnan sprids och reflekteras av de små dammkorn som svävar i nebulosans kalla gasmoln, och det är just detta samspel som skapar de vackra färgskiftningarna vi ser i bilder, ofta i blått och vitt. Det kan liknas vid hur solljus får en snötäckt vinterdag att glittra – fast i ett mycket, mycket större, och kallare, format.

Det här fenomenet gör inte bara Bumerangnebulosan visuellt slående, utan ger också forskare viktig information om partiklarnas sammansättning, storlek och hur ljus färdas genom rymden. [källa]

Bumerangnebulosan är fortfarande väldigt ung…

Detta betyder helt enkelt att Bumerangnebulosan är mycket ung, eftersom i äldre planetariska nebulosor är det de ultravioletta strålarna som emitteras av de centrala vita dvärgstjärnorna, som gör att gaserna i nebulosan glöder starkt. Den vita dvärgstjärnan är ännu inte i det stadiet där den kommer att avge ultravioletta strålningar. [källa]

Bumerangnebulosan har fått sitt namn tack vare hur vi ser den från jorden…

Namnet “Bumerangnebulosan” är inte valt av en slump – det bygger på hur nebulosan såg ut i de allra första observationerna från jorden. När astronomerna Keith Taylor och Mike Scarrott studerade objektet med markbaserade optiska teleskop på 1980-talet, noterade de en tydligt asymmetrisk form som påminde om just en bumerang, därav det något ovanliga namnet.

Men det visade sig senare att den karaktäristiska formen delvis var en synvilla, orsakad av begränsningarna i teleskoptekniken vid den tiden. När Rymdteleskopet Hubble senare riktades mot objektet 1998, avslöjades en mycket mer symmetrisk och timglasliknande struktur, där gasen tydligt strömmar ut från stjärnan i två motsatta riktningar. [källa]

Bumerangnebulosan rör sig snabbare än en rymdraket…

Gasmolnen i Bumerangnebulosan skjuts ut i rymden med en otrolig hastighet – ungefär 500 000 kilometer i timmen! Det är nästan 150 gånger snabbare än en vanlig rymdraket från jorden. Denna snabba gasutströmning är en av anledningarna till den extrema kylan, eftersom gasen expanderar snabbt och kyls ner till nästan absoluta nollpunkten. [källa]

Bumerangnebulosan kan hjälpa oss förstå universums framtid…

Även om Bumerangnebulosan ligger långt bort i rymden, är den viktig för forskare här på jorden eftersom den visar vad som kan hända med vår egen sol om flera miljarder år. När solen närmar sig slutet av sitt liv kommer den också att kasta ut sina yttre lager och bilda en liknande typ av nebulosa. Studier av Bumerangnebulosan hjälper astronomer att förstå dessa dramatiska förändringar och ger oss en glimt av vår solsystems framtid – en kylig och färgstark epilog i stjärnornas stora berättelse. [källa]

Bumerangnebulosan har varit ett omdiskuterat namn…

Namnet “Bumerangnebulosan” har väckt viss diskussion inom astronomikretsar – inte minst för att det egentligen är ganska missvisande. När nebulosan först observerades med ett markteleskop i Australien, tyckte upptäckarna Mike Scarrott och Keith Taylor att formen liknade en bumerang, därav det namn den fick (vilket vi nämnde redan i punkt 5). Det var förstås en naturlig koppling i det australiska sammanhanget, där just bumerangen är en välkänd symbol och kulturikon.

Men senare, när högupplösta bilder från bland annat Hubbleteleskopet blev tillgängliga, kunde forskare konstatera att nebulosan i själva verket har en betydligt mer symmetrisk och komplex form. Istället för att likna en bumerang ser den snarare ut som ett timglas eller kanske till och med en flygande insekt, där material sprutas ut i två motsatta riktningar från mitten.

Trots det har namnet hängt kvar – dels för att det är väl inarbetat, men också för att det speglar hur mycket vår uppfattning av universum kan förändras med tekniska framsteg. Vad vi ser beror ofta mer på våra verktyg än på verkligheten själv. [källa]

Bumerangnebulosan har förlorat en enorm mängd solmassa…

En av de mest fascinerande aspekterna med Bumerangnebulosan är hur snabbt och våldsamt dess centrala stjärna håller på att förändras. Enligt forskare på amerikanska NASA har denna döende stjärna – som håller på att bli en vit dvärg – förlorat nästan 1,5 gånger solens massa under de senaste 1 500 åren. Det är en hissnande mängd materia som har kastats ut i rymden på relativt kort tid, astronomiskt sett.

Denna kraftiga massförlust är också anledningen till att nebulosan ser ut som den gör i dag. När stjärnan tappar sin yttre materia i form av gas och stoft, bildas det timglasformade skal vi kan observera. Den utkastade gasen strömmar ut i hög hastighet – upp till 500 000 kilometer i timmen – vilket både kyler ner området dramatiskt och skapar den visuellt imponerande strukturen. [källa]

Det finns en logisk förklaring till det kalla klimatet vid Bumerangnebulosan…

Anledningen till att det är så oerhört kallt beror på att gasen som sprutas ut från den centrala vita dvärgstjärnan expanderar utåt vid en mycket snabb hastighet på 164 kilometer per sekund. Detta gör det möjligt för gasen att förlora sin värme. Det fungerar på samma sätt som kylskåp, där expanderande gas möjliggör kylning. [källa]