Daggmaskar (Lumbricus), de blygsamma hjältarna i jorden, är kanske inte de första varelserna som man kommer att tänka på när vi pratar om den fascinerande mångfalden av liv här på vår planet. Men skenet bedrar när det kommer till dessa anspråkslösa ryggradslösa varelser. Daggmaskar, som lever i det dolda under våra fötter, spelar en otroligt viktig roll i att upprätthålla ekosystemens hälsa och produktivitet. Nedan finner du tio viktig och intressant fakta om varför de är så bra att ha i din trädgårdsjord!
Daggmaskar andas genom sitt skin…
Daggmaskar har inga lungor; istället andas de genom sitt skin. Deras kroppar är genomsläppliga, vilket innebär att vätskor och luft kan absorberas direkt i maskarna från miljön. Daggmaskar måste hålla sig fuktiga för att denna process ska fungera, vilket är anledningen till att de gärna undviker direkt solljus eller torra klimat. [källa]
De förbättrar jordens kvalitet…
Daggmaskar kan vara en bondes – eller trädgårdsägares – bästa vän. Deras beteende kan naturligt förbättra kvaliteten på grödorna. De underjordiska tunnlarna de gräver gör att vatten lättare kan sippra ner i marken. Således kan växter slurpa upp mer vatten och växa sig ännu större. Dessa tunnlar hjälper också till att lufta jorden, vilket ger mer levande syre till plantornas rötter. [källa]
Daggmaskar är hermafroditiska…
Daggmaskar är hermafroditiska, vilket betyder att de spelar rollen som både hanar och honor när det kommer till reproduktion. Men de är inte självbefruktande – de behöver fortfarande para sig.
Efteråt bygger varje daggmask en liten kokong av ett ämne som utsöndras från utbuktningen i kroppen, nära huvudet. Två till fyra veckor senare kryper de små daggmaskarna ut ur sin kokong. En daggmask kan lägga hundratals ägg under sin livstid. [källa]
De kan även regenerera sina kroppar…
Om en daggmask skärs av på mitten har den ofta förmågan att regenerera sina saknade kroppssegment. Det är lättare för de yngre maskarna att regenerera än vad det är för de äldre, men om skadan inte är för allvarlig kommer skadan heller inte att vara permanent.
Det finns en myt att om du skär en daggmask perfekt på mitten, kommer båda ändarna att regenereras och istället bli till två maskar. Men så är det inte – trots sitt rörformiga utseende har daggmaskar faktiskt ett huvud. Det tjocka bandet som kallas clitellum finns närmare huvudet (som du ser på bilden nedanför), och de flesta av en masks organ är ovanför det. Endast halvan med huvudet kommer att kunna regenerera. [källa]
Regn kan trigga igång deras flyktmekanism…
Det är en vanlig missuppfattning att daggmaskar kryper upp ur marken när det regnar så att de inte drunknar i sina översvämmade tunnlar. I verkligheten andas maskar genom skinnet; de kan inte drunkna i vatten på samma sätt som vi människor gör.
Så varför kommer då maskar upp till ytan under vått väder? Beteendet kan bero på vibrationer som orsakas av regndroppar när de träffar marken. För en daggmask låter dessa vibrationer som de som orsakas av mullvadar som gräver i marken. Mullvadar äter daggmaskar, så när maskarna tror att de hör en komma kommer de att rusa upp till ytan för att undvika fara. [källa]
Starkt ljus kan paralysera dem…
Även om daggmaskar inte kan se ljus, kan de fortfarande känna dess närvaro. De tillbringar större delen av sina liv under jorden och når sällan ytan. När de väl gör detta kommer sensorerna nära deras huvud att börja märka närvaron av solljus. Efter ungefär en timme kommer detta ljus att förlama maskarna. Ultravioletta strålar kan också vara dödliga eftersom det torkar ut maskarna och kväver dem. [källa]
Det finns över 670 arter…
Det finns omkring 670 arter daggmaskar i världen, varav 31 återfinns i Sverige och 16 i grannlandet Finland. Den längsta i Sverige kan bli 30 centimeter lång. Den största daggmasken är den sydafrikanska jättedaggmasken som kan bli upp till 1-2 meter lång (!). [källa]
De äter och parar sig helst om nätterna…
Daggmaskar kallas ofta ”nattkrälare” i bland annat USA för sina nattliga matvanor. På grund av sin känslighet för ljus tenderar vanliga daggmaskar att dyka upp om nätterna. Förutom att äta, använder maskar också denna tid för att para sig eller ta sig runt. [källa]
Daggmaskar har antagligen sitt ursprung i Europa…
De rosafärgade små maskarna har antagligen ursprungligen från den europeiska kontinenten. Denna speciella art tog troligen en tur till den amerikanska kontinenten genom att följa med i smutsen av grödor som hämtats från Europa. När de väl nådde fastlandet spreds maskarna i sin tur över hela kontinenten.
Även om de kan vara fördelaktiga för grödor, kan daggmaskar också ha en förödande miljöpåverkan. Vissa områden i norra Amerika har inte haft daggmaskar sedan den senaste istiden, och deras djurliv har utvecklats utan dem sedan dess. Införandet av europeiska maskar har en negativ effekt på marken, eftersom de äter upp det långsamt ruttnande dufflager som många blommor och smådjur är beroende av för att överleva. [källa]
Deras kroppar är täckta av små, små ”hårstrån”…
Daggmaskar har inte hår i den traditionella bemärkelsen som många djur har. Istället har de små, tunna borstar eller penselliknande strukturer längs kroppen, särskilt på de främre och bakre segmenten. Dessa små strukturer, som kallas setae, hjälper daggmasken att gripa tag i jorden och röra sig genom den. De fungerar som sensorer och hjälper masken att känna av sin omgivning, inklusive fuktighetsnivåer och jordens kvalitet. Setae är viktiga för daggmaskens förmåga att gräva gångar och förbättra jordstrukturen, vilket gör dem mycket värdefulla för markens ekosystem och jordbruket. [källa]
