Sankt Bernhardshundar är en hundras från Schweiz. Den är av molossertyp och räknas till bergshundarna, men har inte haft som huvudsaklig användning att vara boskapsvaktare eller herdehund. Dagens Sankt Bernhardshund har inte heller varit räddningshund utan är framavlad som enbart sällskapshund. Men om du idag redan äger en Sankts Bernardshund eller har planer på att skaffa en, så visste du garanterat redan detta! Så låt oss istället gå på de lite roligare punkterna!
Världens kanske tröttaste hund…
Världens kanske tröttaste hund…Behöver du en pålitlig sovkompis? Då kan en Sankt Bernhardshund vara helt rätt för dig. Den här storvuxna och godmodiga rasen sover i genomsnitt runt 14 timmar per dygn, och vissa individer kan till och med behöva upp mot 18 timmar. Det lugna tempot och deras stora sömnbehov har gjort att rasen ibland fått smeknamnet “sömnhunden“. [källa]
Livlig sett till sin storlek…
Livlig sett till sin storlek…Sankt Bernhardshunden är, trots sin imponerande storlek, en förvånansvärt livlig och glad hund. Den är samtidigt en trygg, stabil och vänlig familjekamrat som gärna vill vara nära sina människor. Rasen har också en tydlig vaktinstinkt, vilket innebär att den kan vara snabb med att markera – särskilt i tätbebyggda områden där det händer mycket. Bor du i stan kan du därför behöva räkna med en del skall. [källa]
Schweiziska munkar ville göra rasen mer köldtålig…
Schweiziska munkar ville göra rasen mer köldtålig…Efter en särskilt sträng vinter försökte schweiziska munkar korsa Sankt Bernhardshunden med Newfoundlandshundar för att få fram en hund med tjockare och mer köldtålig päls. Försöket blev dock inte särskilt lyckat. Den längre pälsen samlade på sig snö och is, vilket istället tyngde ner hundarna och gjorde dem mindre användbara i fjällräddningen. Spåren av denna korsning syns fortfarande idag – rasen finns nämligen i både korthåriga och långhåriga varianter. [källa]
Finns fler Sankt Bernhardshundar i varmare än kallare klimat…
Finns fler Sankt Bernhardshundar i varmare än kallare klimat…Tror du att Sankt Bernhardshundar bara hör hemma i kyliga bergstrakter? Inte riktigt. Det finns faktiskt en hel ö i British Columbia där Sankt Bernhardshundar är så vanliga att de nästan blivit ett kännetecken för platsen. [källa]
Sankt Bernhardshundar bör inte duschas för ofta…
Sankt Bernhardshundar bör inte duschas för ofta…Sankt Bernhardshundar har mycket päls, men det betyder inte att du behöver springa till hundfrisören hela tiden. Deras päls är naturligt oljig och vattentålig, en egenskap som hjälpte dem att hålla snö och is borta under arbetet i Alperna. Just därför bör man också vara försiktig med att duscha dem för ofta – schampo kan nämligen tvätta bort de viktiga oljorna som håller pälsen skyddad och i gott skick. [källa]
Den perfekta familjehunden – men se till att börja träna de i tid…
Den perfekta familjehunden – men se till att börja träna de i tid…Sankt Bernhardshundar är i sann mening milda jättar. De är lugna, tålmodiga och har en stark vilja att samarbeta och behaga sin familj. Det lättsamma temperamentet gör dem till utmärkta familjehundar, och deras intelligens gör att träningen brukar gå smidigt – så länge man börjar tidigt, medan de fortfarande är små nog att hanteras enkelt.
Eftersom de ofta inte riktigt inser hur stora de faktiskt är, kan de råka välta både barn och gäster i ren välvilja. Därför är tidig och konsekvent träning viktig för att lära dem goda vanor redan från start. [källa]
Vad vore det att skriva om Sankt Bernhardshundar utan att nämna några rekord…?
Vad vore det att skriva om Sankt Bernhardshundar utan att nämna några rekord…?Sankt Bernhardshunden är redan känd som en imponerande stor ras, men genom historien har några enskilda individer faktiskt överträffat rasens normala mått med råge. En del menar att detta kan hänga ihop med att rasen under 1800-talet i Storbritannien korsades med Mastiffer, i ett försök att utveckla ännu större och kraftfullare hundar.
En av de mest berömda jättarna hette Plinlimmon. Han mätte närmare 88 centimeter i mankhöjd och vägde över 95 kilo – vilket på den tiden gjorde honom nästan legendarisk. Han såldes till en amerikan för hela 7 000 dollar, en enorm summa för sin tid.
År 1981 tog en annan rekordhund, Benedictine V Schwarzwald Hof från amerikanska Michigan, plats i Guinness Rekordbok efter att ha nått en imponerande vikt på 142 kilo (!), vilket gör honom till en av de tyngsta Sankt Bernhardshundarna som någonsin dokumenterats. [källa]
Räkna med mycket dregel (!)…
Räkna med mycket dregel (!)…Sankt Bernhardshundens karakteristiska huvudform, med hängande läppar och lös hud, gör att rasen dreglar betydligt mer än många andra hundar. Dreglandet kan dessutom öka när hunden är hungrig, varm eller upphetsad, då salivproduktionen drar igång ordentligt.
För att hålla det på en rimlig nivå kan man hjälpa hunden genom att undvika överhettning och att förvara mat och godsaker utom synhåll. Trots det är dreglandet ofta så påtagligt att många ägare använder särskilda “dregeltrasor” för att hålla både hund och hem någorlunda torra. [källa]
Men visst finns det även hälsoproblem för Sankt Bernhardshundar…
Men visst finns det även hälsoproblem för Sankt Bernhardshundar…Som många stora hundraser är Sankt Bernhardshundar mer benägen att drabbas av vissa hälsoproblem, särskilt sådana som påverkar skelett och leder. Ett av de vanligaste problemen är att deras snabba tillväxt under valp- och unghundstiden kan belasta både ben och leder, vilket gör en balanserad kost och regelbunden motion extra viktigt.
Rasen har också en ökad risk för bencancer, höftdysplasi och armbågsdysplasi, liksom för ögonsjukdomarna ectropion och entropion, där det nedre ögonlocket blir slappare och kan vända sig utåt. Andra tillstånd som förekommer är bland annat epilepsi, eksem och vissa hjärtmuskelsjukdomar.
En sjukdom som fått särskild uppmärksamhet i forskning är den neurologiska störningen polyneuropati, som påverkar hundens nervfunktion. Trots att listan kan låta lång är Sankt Bernhardshunden inte en av de mest sjukdomsdrabbade raserna, men det är bra att vara medveten om vilka problem som kan uppstå. [källa]
Sankt Bernhardshunden som räddade över 40 liv och blev en ikon för rasen…
Sankt Bernhardshunden som räddade över 40 liv och blev en ikon för rasen…Barry (1800–1814) är en av historiens mest berömda Sankt Bernhardshundar. Han arbetade som räddningshund vid klostret vid Stora Sankt Bernhardspasset i de schweiziska Alperna, nära gränsen mot Italien. Under sin livstid räddade Barry ett stort antal människor som gått vilse eller hamnat i nöd i det hårda fjällklimatet, och hans insatser gjorde honom till en legend.
På hundkyrkogården Cimetière des Chiens i Asnières-sur-Seine i Frankrike finns ett monument till hans ära med inskriptionen att han ska ha räddat 40 människor och blivit dödad av den 41:a. Enligt den dramatiska berättelsen ska han ha misstagits för att vara en varg av en förrymd fånge eller en soldat i Napoleons armé. Men den historien har senare motbevisats av Naturhistoriska museet i Bern.
Enligt museets dokumentation pensionerades Barry år 1812, då en munk tog honom med till Bern. Där levde han sina sista år och dog en naturlig död år 1814. Efter sin död blev Barry uppstoppad, och redan året därpå ställdes han ut på museet. Kroppen restaurerades 1923 och kan fortfarande ses än i dag. I klosterhärbärget vid Sankt Bernhardspasset hänger dessutom en målning av honom.
Hur många liv Barry faktiskt räddade råder det delade meningar om – vissa uppskattningar sträcker sig ända upp mot hundra personer. Oavsett den exakta siffran har Barry blivit en symbol för mod, lojalitet och den unika historien bakom Sankt Bernhardshunden. 1977 hedrades han även av Walt Disney, som producerade TV-filmen Barry of the Great St. Bernard. [källa]
Läs mer om Sankt Bernhardshunden på Voff-Voff.se
Är du fascinerad av Sankt Bernhardshundar – eller kanske på väg att välkomna en i ditt liv? På vår systersajt Voff-Voff.se hittar du ännu mer inspiration, guider och djupgående kunskap om denna lojala och intelligenta hundras.
5 vanliga frågor och svar om Sankt Bernhardshundar
En fullvuxen Sankt Bernhardshund blir mycket stor. Hanar väger ofta 70–90 kilo och tikar något mindre. Mankhöjden ligger vanligtvis mellan 65 och 80 centimeter, men vissa individer kan bli ännu större.
Trots sin storlek är rasen inte extremt aktiv. De behöver dagliga promenader och regelbunden motion, men måttliga aktiviteter räcker ofta bra. Valpar ska inte överansträngas på grund av sin snabba tillväxt.
Ja. Rasen är känd för sitt lugna och tålmodiga temperament, och är ofta mycket vänlig mot barn. Men deras storlek kräver tidig träning så att de inte råkar välta någon i ren välvilja.
Ja. Rasen dreglar en hel del, på grund av sina hängande läppar och sin stora mun. Dreglandet ökar när hunden är hungrig, varm eller upphetsad, och många ägare använder därför “dregeltrasor”.
Som många storvuxna raser har Sankt Bernhard en relativt kort livslängd. De blir vanligtvis 8–10 år, även om vissa kan bli äldre med god vård, rätt kost och regelbundna veterinärkontroller.
