Kängurus är en sorts pungdjur från familjen kängurudjur (Macropodidae). Känguruer utgör ingen systematisk taxon, utan begreppet används framförallt för storvuxna arter av släktet Macropus, bland andra röd jättekänguru och grå jättekänguru. På svenska betraktas dock ibland kängurudjur och känguru som synonymer. Detta stora pungdjur kommer ursprungligen bara från Australien och det finns cirka 45 olika arter, vilket många kanske inte kände till. Pungdjur betyder att honan har en slags påse på magen som kallas pungsäck. Ungen kryper in där när den är nyfödd och är lika liten som en människas tumme. Där inne har den det skönt och suger på mammans spene i ett halvår innan den kan börja klara sig själv. Nedan följer tio fakta som du absolut bör känna till om kängurus, speciellt om du har planerat en resa till Australien!
Forskare vill överföra fjärt-bakterier från kängurus till kor – för klimatets skull…
Kängurus avger knappt någon metangas, vilket på rak arm innebär att de inte släpper ut någon större mängd metangas när de släpper sig. Forskarna försöker att skörda bakterierna från kängurusläktet till kor, vilket skulle minska utsläppen av växthusgaser. Detta eftersom metangasutsläppen från kor är ett större problem än avgasutsläppen från bilar. [källa]
Hanarna spänner och flexar sina biceps vid parningsperioden…
Kanske inte helt olikt människan försöker hanen att imponera på honan när de vill para sig genom att spänna upp sina muskler, speciellt biceps. Att ha stora biceps inom känguruvärlden är något oerhört attraktivt för honorna, och den hanen med störts biceps brukar oftast få mest tur när det kommer till parningen. [källa]
En känguru dränker gärna sina fiender i vatten…
Kängurus är smartare än vad man kan tänka sig. När de jagas eller känner sig hotade, försöker de ibland locka rovdjur eller andra fiender mot ett vattendrag. Väl där kan kängurun använda sin storlek och styrka för att försöka dränka sin angripare genom att hålla ner den i vattnet. Detta beteende är en överlevnadsstrategi och visar på känguruns intelligens och anpassningsförmåga. [källa]
En myt att kängurus inte kan gå med sina ben – däremot kan de inte gå baklänges…
Du har säkert vid något tillfälle fått höra att kängurus inte kan gå oberoende av varandra med sina ben, och att det är därför som de hoppar för att ta sig framåt – men detta stämmer inte riktigt. Känguruer kan röra sina ben oberoende av varandra och kan gå, klättra och hoppa på olika sätt. Känguruer är faktiskt duktiga på att gå långa sträckor med sina bakben och svansen som stöd. Hoppning är dock en snabb och effektiv metod för dem att förflytta sig på kortare avstånd. De har starka bakben och en anpassad anatomi som gör det lättare för dem att hoppa och spara energi.
Däremot är det sant att kängurus inte kan gå baklänges. Deras anatomi är helt enkelt inte designad för att möjliggöra rörelse baklänges. Detta är en av anledningarna till att kängurun är en av de symboler som används i den australiensiska vapenskölden, tillsammans med emun, eftersom båda djuren endast kan röra sig framåt och inte bakåt, vilket symboliserar framsteg. [källa]
Kängurun Lulu hyllades för att ha visat tecken på sympati och godtrogenhet…
Lulu, en känguru som hade räddats som unge och uppfostrats av en bonde och hans familj i Australien, blev känd för att ha visat ett ovanligt beteende som kan tolkas som sympati och lojalitet.
När bonden blev träffad av en fallande gren och föll medvetslös, stannade Lulu vid hans sida och gjorde ljud för att fånga uppmärksamheten hos andra människor. Det var tack vare Lulus ansträngningar att larma som bondens familj hittade honom och kunde rädda hans liv. Detta beteende är ovanligt för kängurur, och Lulu hyllades för sitt agerande. [källa]
Kängurus vet också hur de ska använda sina biceps…
Och tillbaka till kängurus och deras biceps: en känguru vet hur man använder sig utav strypgrepp och vad det har för effekt på sin motståndare när de slåss mot andra kängurus. Även att de sparkas hör inte alls till ovanligheten. Oftast hamnar de i slagsmål under parningsperioder där de slåss om honorna. [källa]
De flesta kängurus är vänsterhänta…
Känguruer visar en tydlig preferens för att använda sin vänstra hand (eller snarare, vänstra framben) för olika uppgifter, vilket gör dem ”vänsterhänta” i högre grad än många andra djur. Forskning har visat att känguruer, särskilt de grå och röda arterna, ofta använder sin vänstra hand när de utför aktiviteter som att äta eller tvätta sig. Detta är ett intressant undantag i djurvärlden, där de flesta fyrbenta djur inte visar samma grad av ”handbeteende” som människor gör. [källa]
Känguruer har ett ganska unikt reproduktionssystem…
Honor har tre vaginor: de två yttre används för att transportera spermier till två separata livmödrar, och den mellersta vaginan används för att föda ungarna. Hanarna har en tvådelad penis som ligger under testiklarna, vilket gör det möjligt för dem att leverera spermier till honornas två livmödrar. Detta ovanliga system är en del av vad som gör pungdjur som känguruer så fascinerande ur ett biologiskt perspektiv. [källa]
Kängurus dödar fler människor varje år än hajar…
Detta kan vara överraskande, men det finns en förklaring. Kängurus kan bli mycket aggressiva, särskilt under parningsperioder eller när de känner sig hotade, och deras kraftiga bakben och skarpa klor kan orsaka allvarliga skador. I vissa fall har dessa skador varit så allvarliga att de har lett till dödsfall, ofta i trafikolyckor där en känguru blivit påkörd eller när människor har försökt hantera dem på ett osäkert sätt.
Å andra sidan är hajattacker mycket sällsynta, trots att de ofta får stor uppmärksamhet i media när de inträffar. De flesta hajattacker leder heller inte till dödsfall, och det är få människor som drabbas varje år. Därför, även om känguruskador är mindre kända än hajattacker, är de faktiskt mer frekventa. [källa]
Kängurus är både snabba och hoppar långt…
Röd jättekänguru (Macropus rufus), den största av alla känguruarter, är känd för sin imponerande hoppförmåga och snabbhet. Dessa kängurur kan nå en topphastighet på hela 56 km/h när de hoppar, vilket gör dem till en av de snabbaste bland sina artfränder. De kan också hoppa över imponerande åtta meter i ett enda skutt och nå en höjd på upp till 1,8 meter. Deras kraftfulla bakben och speciella anatomi gör dem exceptionellt skickliga på att täcka stora avstånd snabbt och effektivt. [källa]
