I dagens samhälle är det inte ovanligt att stöta på missuppfattningar och fördomar om ADHD, ett tillstånd som påverkar miljontals människor över hela världen. Trots ökad medvetenhet och forskning kvarstår många myter och felaktiga uppfattningar om den neurobiologiska störningen. I denna artikel kommer vi att utforska och utmana tio vanliga myter om ADHD som är viktiga att övervinna för att skapa en mer förstående och stödjande miljö för dem som lever med tillståndet. Om du själv är diagnosticerad med ADHD lär du med stor sannolikhet känna till – eller tidigare råkat ut för – så gott som samtliga tio myter om ADHD nedanför.
”ADHD är inte ett ’riktigt’ tillstånd”…
Det här är definitivt en myt – möjligtvis också en av de värsta. ADHD är en verklig och vetenskapligt erkänd neurobiologisk störning som påverkar människors förmåga att uppmärksamma, kontrollera impulser och reglera beteende. Det är viktigt att erkänna och förstå ADHD för att ge lämplig behandling och stöd till dem som lever med det. Faktum är att ADHD till och med är en av de vanligaste neuroutvecklingsstörningarna i barndomen. Uppskattningar varierar, men det anses vanligtvis påverka cirka 5-7% av barnen globalt sett.
Forskning visar att ADHD är ärftligt – en av fyra personer med ADHD har en förälder med ADHD. Och avbildningsstudier visar skillnader i hjärnans utveckling mellan personer med ADHD och personer som inte har det.
Om du har personlig erfarenhet av ADHD vet du hur verkligt det är och hur stor inverkan det kan ha på vardagen. [källa]
”Människor med ADHD behöver bara försöka lite hårdare”…
ADHD är inte ett problem med bristande motivation eller lathet. Personer med ADHD försöker ofta så hårt de kan att fokusera och ge uppmärksamhet, men de kan ha svårigheter med att göra det på grund av skillnader i hjärnfunktion och struktur. Att be någon med ADHD att ”bara fokusera” är lika meningslöst som att be någon som är närsynt att se längre.
Det är viktigt att förstå att ADHD är en verklig neurobiologisk störning och att personer med ADHD behöver stöd och förståelse för sina utmaningar. Att lära sig mer om ADHD från experter kan vara till stor hjälp för att öka medvetenheten och förståelsen kring detta tillstånd. [källa]
”Människor med ADHD kan aldrig fokusera ordentligt”…
Många personer med ADHD upplever något som kallas hyperfokus, vilket innebär att de kan fördjupa sig i aktiviteter som de finner mycket intressanta eller stimulerande. Trots svårigheter med att bibehålla uppmärksamheten i vissa situationer kan personer med ADHD ibland bli så fokuserade på en specifik uppgift eller aktivitet att de förlorar uppfattningen om tid och omvärlden runt omkring dem
Detta fenomen kan vara särskilt utmanande när det innebär att personen inte kan dra sig bort från en aktivitet som kräver deras odelade uppmärksamhet, även om det är nödvändigt för deras säkerhet eller välbefinnande. Att förstå och hantera hyperfokus är en viktig del av att stödja personer med ADHD. Att lära sig mer om detta fenomen från experter och att höra andra familjers erfarenheter kan vara till stor hjälp för att navigera dessa utmaningar. [källa]
”Alla barn med ADHD är hyperaktiva”…
Stereotypen av barn med ADHD är att de springer runt och inte kan sluta röra sig. Det är en vanlig missuppfattning att alla barn med ADHD är hyperaktiva och har svårt att sitta stilla. Faktum är att ADHD kan presentera sig på olika sätt och hyperaktivitet är inte alltid en dominerande symptom hos alla personer med ADHD. Det finns tre huvudtyper av ADHD: övervägande ofokuserad typ (tidigare kallad ADD), övervägande hyperaktiv/impulsiv typ och kombinerad typ. Individer med ofokuserad typ av ADHD kan ha svårigheter med uppmärksamhet och impulsivitet utan att nödvändigtvis visa uttalad hyperaktivitet. Det är viktigt att förstå de olika presentationerna av ADHD för att kunna ge lämpligt stöd till individer som lever med tillståndet. [källa]
”Det är i stort sett bara killar som har ADHD”…
Det är sant att pojkar är över två gånger mer så benägna att bli diagnostiserade med ADHD jämfört med flickor. Detta beror delvis på att ADHD kan presentera sig på olika sätt hos flickor än hos pojkar, vilket kan göra det svårare att känna igen och diagnosticera hos flickor. Flickor med ADHD kan ha mindre problem med hyperaktivitet och impulsivitet och istället visa mer stillsamhet och distraktion, vilket kan leda till att deras ADHD inte upptäcks eller underskattas. Det är viktigt att vara medveten om dessa skillnader för att kunna erbjuda tidig intervention och stöd till flickor med ADHD. [källa]
”ADHD är en inlärningsstörning”…
ADHD är inte en inlärningsstörning i sig själv, utan det är en neurobiologisk störning som kan påverka uppmärksamhet, impulsivitet och aktivitetsnivå. Även om ADHD-symtom kan påverka inlärningen och göra det svårare för personer med ADHD att koncentrera sig och fokusera i skolan eller på jobbet, är det viktigt att förstå att ADHD inte orsakar specifika inlärningssvårigheter som dyslexi eller dyskalkyli.
Däremot kan vissa personer med ADHD också ha en eller flera inlärningssvårigheter som samexisterar med deras ADHD, vilket kan göra inlärningen ännu mer utmanande. Det är dock viktigt att veta att det finns stöd och hjälp att få både i skolan och på arbetsplatsen för personer med ADHD, även om det inte är en inlärningssvårighet i sig själv. [källa]
”Barn med ADHD kommer att växa ifrån det”…
Många barn med ADHD upplever att deras symtom fortsätter in i vuxen ålder. Även om vissa symtom kan minska eller förändras med åldern, är det vanligt att personer med ADHD fortsätter att uppleva vissa symtom även som vuxna.
Det är viktigt att förstå att ADHD är en kronisk störning och att dess symtom ofta kräver livslång hantering och stöd. Föräldrar till barn med ADHD bör vara medvetna om att deras barn sannolikt kommer att behöva fortsatt stöd och hantering av sina symtom även när de blir äldre. Att få en diagnos och lära sig hantera ADHD-symtom är viktigt för både barn och vuxna med ADHD för att kunna leva ett framgångsrikt och produktivt liv. [källa]
”ADHD är resultatet av dåligt föräldraskap”…
ADHD är, som tidigare nämn, en neurobiologisk störning som beror på skillnader i hjärnans struktur och funktion, och det är inte orsakat av dåligt föräldraskap eller brist på disciplin. Tyvärr kan vissa människor felaktigt tro att symtomen på ADHD, såsom rastlöshet, impulsivitet och brist på uppmärksamhet, är resultatet av dålig uppfostran eller disciplinproblem hos barnet. Det är viktigt att förstå att ADHD är ett medicinsk tillstånd och att dess symtom är en följd av dessa underliggande hjärnskillnader. Genom att öka medvetenheten om ADHD och att förstå dess orsaker och symtom kan vi bidra till att motverka sådana felaktiga uppfattningar och myter kring tillståndet. Att lära sig mer om ADHD och höra om framgångsrika berättelser från personer som lever med det kan också bidra till att öka förståelsen och acceptansen för detta tillstånd. [källa]
”Människor med ADHD är lata”…
Många människor med ADHD anklagas ofta för att vara lata, vilket får dem att känna sig skyldiga för att inte vara lika produktiva och motiverade som andra förväntar sig att de ska vara. Men det handlar inte om lathet, utan snarare att människor med ADHD tenderar att behöva mer struktur och påminnelser för att få saker gjorda – särskilt aktiviteter som kräver ihållande mental ansträngning.
Men eftersom symtomen på ADHD kan visa sig vid bristande intresse, oorganisering och brist på motivation om det inte är relaterat till en aktivitet de verkligen tycker om, kan detta misstolkas som lathet. Dock är verkligheten den att personer med ADHD verkligen vill lyckas men kan ha svårt att initiera och slutföra det som andra kan betrakta som ”enkla” uppgifter.
Denna myt kan vara särskilt skadlig eftersom sådana bedömningar kan ge människor en känsla av misslyckande, vilket kan leda till dålig självkänsla och brist på tilltro att följa sina drömmar i livet. [källa]
”ADHD är överdiagnostiserat”…
Kritiker hävdar ofta att ADHD överdiagnosticeras, men det finns litet bevis som stöder detta påstående.
Även om det finns fall av felaktig diagnos av ADHD som härrör från delade symtom på ADHD med andra psykiatriska störningar, finns det en underdiagnostisering av ADHD hos flickor. Dessutom är många familjer med personer som lider av ADHD motvilliga att söka behandling eller har inte råd med behandling, vilket resulterar i underdiagnostisering. Främst gäller det sistnämnda i utvecklingsländer eller i länder med annat sjukvårdsystem än vad vi har här i Sverige.
Således, även om det finns bevis för felaktiga diagnoser, finns det väldigt lite som talar för att stödja överdiagnos. De allmänna föreställningarna om överdiagnos är troligtvis baserade på fördomar grundade på anekdotiskt bevis, massmedias täckning, bekymmer om säkerheten för mediciner och giltigheten av ADHD som en störning. [källa]
