3
3 poäng

Välkomna till en värld av fascinerande, men samtidigt skrämmande, skapelser från djurriket. Djurriket är fullt av överraskningar och ibland gömmer det sig skrämmande fakta bakom oskyldiga yttre. I denna artikel kommer vi dyka in i en samling av de mest skrämmande och brutala djurfakta som kanske får dig att tänka två gånger innan du delar ditt nästa äventyr med naturen. Förbered dig på att bli både förbluffad och kanske en aning skrämd av dessa extraordinära insikter i djurens värld. Häng med när vi avtäcker några av naturens mest skrämmande hemligheter i dessa tio djurfakta nedanför!

Vi börjar med en hemsk djurfakta: det hör inte alls till ovanligheten att hamstrar äter upp sina egna ungar…

Vissa hamstrar och andra gnagardjur har en tendens att äta upp sina ungar, ett beteende känt som kannibalism. Det finns flera möjliga orsaker till detta, och det kan variera beroende på art och individ. De faktorer som kan leda till kannibalism inkluderar bland annat stress, överbefolkning i burar, hungersnöd eller om ungen föds med allvarliga fysiska defekter eller sjukdomar, då kan modern reagera genom att äta upp dem. [källa]

Sandtigerhajens ungar får slåss om sin överlevnad i mammans livmoder…

Sandtigerhajens (Carcharias taurus) embryonella utveckling har en ovanlig och brutalt konkurrenskraftig aspekt som kallas ”intrauterin kannibalism”. Inom denna art utvecklas flera embryon i moderns livmoder samtidigt, och de deltar i en intensiv kamp för överlevnad.

Under denna process kommer de embryonala hajarna att attackera och konsumera varandra, och endast en eller några få överlever till slutet av graviditeten. Den starkaste och mest livskraftiga embryon överlever och föds. Detta fenomen, även känt som ”embryofagi”, är en anpassning för att öka chansen att de starkaste individerna når födelse och ökar därmed deras överlevnadschanser i det vilda. En bild på sandtigerhajen finner du nedanför. [källa]

Sandtigerhajens (Carcharias taurus) embryonella utveckling har en ovanlig och brutalt konkurrenskraftig aspekt som kallas "intrauterin kannibalism". Inom denna art utvecklas flera embryon i moderns livmoder samtidigt, och de deltar i en intensiv kamp för överlevnad.

Under denna process kommer de embryonala hajarna att attackera och konsumera varandra, och endast en eller några få överlever till slutet av graviditeten. Den starkaste och mest livskraftiga embryon överlever och föds. Detta fenomen, även känt som "embryofagi", är en anpassning för att öka chansen att de starkaste individerna når födelse och ökar därmed deras överlevnadschanser i det vilda. En bild på sandtigerhajen finner du nedanför.

Vesslor jagar gärna – för nöjes skull…

Vesslor är kända för att vara skickliga jägare, och de kan vara ganska rovdjuriska i sitt jaktbeteende. Förutom att de jagar mat för att uppfylla sina näringsbehov, hör det inte alls till ovanligheten att de även jagar enbart för nöjes skull. Det har också dokumenterats att vesslor vid flera tillfällen använder övergivna bon av andra djur för att på så vis skapa sina egna bon. [källa]

Små, små kubmaneter med förödande konsekvenser om du blir stucken…

Irukandji (Carukia barnesi) är små, men de är kända för att orsaka mycket smärtsamma och potentiellt farliga stick. Deras bett kan utlösa en uppsättning symtom känd som Irukandji-syndromet, vilket inkluderar allvarlig smärta, illamående, kräkningar, andningsbesvär, ökad hjärtfrekvens och blodtrycksfall. Trots deras små storlek, ungefär som en fingernagel, kan de vara farliga och kräver medicinsk uppmärksamhet.

Irukandji finns i havet runt Australien och har fått sitt namn från Irukandji-folket, ursprungsbefolkningen i norra Queensland, där dessa kubmaneterna ofta förekommer. Årligen får cirka 50-100 personer uppsöka sjukhus efter att ha blivit stuckna av maneten. En bild på Irukandji finner du nedanför. [källa]

Irukandji (Carukia barnesi) är små, men de är kända för att orsaka mycket smärtsamma och potentiellt farliga stick. Deras bett kan utlösa en uppsättning symtom känd som Irukandji-syndromet, vilket inkluderar allvarlig smärta, illamående, kräkningar, andningsbesvär, ökad hjärtfrekvens och blodtrycksfall. Trots deras små storlek, ungefär som en fingernagel, kan de vara farliga och kräver medicinsk uppmärksamhet.

Irukandji finns i havet runt Australien och har fått sitt namn från Irukandji-folket, ursprungsbefolkningen i norra Queensland, där dessa kubmaneterna ofta förekommer. Årligen får cirka 50-100 personer uppsöka sjukhus efter att ha blivit stuckna av maneten. En bild på Irukandji finner du nedanför.

Katter är ansvariga för att ha utrotat åtminstone 63 djurarter…

Man kan nästan kalla katter för djurvärldens seriemördare. De kommer att döda nästan alla smådjur som de kan, som kommer i vägen för dem. Det hör inte alls till ovanligheten att de gärna leker med sina infångade byten också. Detta jaktbeteende är ett sätt för dem att träna och behålla sina jaktfärdigheter.

Dessutom är katter ansvariga för åtminstone 63 djurarters utrotning här i världen. Den exakta siffran går isär en del hos forskare, men man har åtminstone lyckats att koppla 63 utrotade arter till just katterna. [källa]

Det händer att lejonhanar dödar sina egna ungar…

Det finns dokumenterade fall där manliga lejon har dödat sina egna ungar, särskilt om de upplever hot från en ny manlig inkräktare. Detta kan vara en strategi för att eliminera konkurrens och säkerställa sina genetiska linjer.

Lejonhonor har emellertid sina egna sätt att skydda sina ungar och sig själva. Om en lejonhane utgör ett hot mot lejonhonan eller hennes ungar, kan hon och andra lejonhonor i gruppen samarbeta för att försvara sig och sina avkommor. Detta har i flera fall lett till kamper till döden inom lejonriken. [källa]

Kaniner äter sin egna avföring – för att de måste…

Kaniner har ett beteende som kallas cecotrofi, där de äter en speciell typ av sin egna avföring. Denna avföring kallas cecotropes, och de skiljer sig från de vanliga, hårdare avföringarna. Cecotropes är mjuka, klumpiga och rika på näringsämnen som vitaminer, mineraler och proteiner.

Kaniner har en unik matsmältning där de producerar två typer av avföring. Den första typen är de vanliga, fasta avföringarna som du oftast ser. Den andra typen är cecotropes, som de konsumerar direkt från anus för att dra nytta av de näringsämnen som inte absorberats under den första matsmältningen. Detta beteende är inte bara en viktig del av kaninens näringsprocess – utan är livsviktig för deras överlevnad. [källa]

Kaniner har ett beteende som kallas cecotrofi, där de äter en speciell typ av sin egna avföring. Denna avföring kallas cecotropes, och de skiljer sig från de vanliga, hårdare avföringarna. Cecotropes är mjuka, klumpiga och rika på näringsämnen som vitaminer, mineraler och proteiner. 

Kaniner har en unik matsmältning där de producerar två typer av avföring. Den första typen är de vanliga, fasta avföringarna som du oftast ser. Den andra typen är cecotropes, som de konsumerar direkt från anus för att dra nytta av de näringsämnen som inte absorberats under den första matsmältningen. Detta beteende är inte bara en viktig del av kaninens näringsprocess - utan är livsviktig för deras överlevnad.

Den dominerande surikathonan tar död på klanens alla ungar för att säkerställa överlevnaden hos sina egna…

Om du trodde att din familjedynamik var galen, har du inte sett någonting. Den dominerande surikathonan (Suricata suricatta) i en klan kontrollerar aveln och dödar ungar av de som inte är hennes egna, vilket säkerställer att hennes egen avkomma har den bästa chansen att överleva. [källa]

Grodan som sannolikt dödar dig vid beröring…

Gyllene kokoigiftgrodan (Phyllobates terribilis) är ungefär lika stor som ett gem – men låt dig inte luras av dess lilla storlek! Dess hud är belagd med ett dödligt toxin som lämnar offrens nerver och muskler förlamade, vilket garanterat kommer att leda till döden. Denna lilla groda innehåller ungefär ett milligram gift, vilket är tillräckligt för att döda 10-20 människor om giftet når blodomloppet. Men oroa dig inte, den lilla grodan har sin hemvist på Colombias havskust i Rio Saija-flodens avrinningsområde, så det är ingen du kommer att störa på här i lilla Sverige. En bild den gyllene kokoigiftgrodan finner du dock nedanför. [källa]

Gyllene kokoigiftgrodan (Phyllobates terribilis) är ungefär lika stor som ett gem - men låt dig inte luras av dess lilla storlek! Dess hud är belagd med ett dödligt toxin som lämnar offrens nerver och muskler förlamade, vilket garanterat kommer att leda till döden. Denna lilla groda innehåller ungefär ett milligram gift, vilket är tillräckligt för att döda 10-20 människor om giftet når blodomloppet. Men oroa dig inte, den lilla grodan har sin hemvist på Colombias havskust i Rio Saija-flodens avrinningsområde, så det är ingen du kommer att störa på här i lilla Sverige. En bild den gyllene kokoigiftgrodan finner du dock nedanför.

Det finns vampyrfladdermöss som gärna suger ditt blod…

Det finns en art av fladdermöss som har det passande namnet vampyrer (Desmodontinae), som vanligtvis livnär sig enbart på blod från däggdjur, inklusive oss människor. De kommer att identifiera en varm fläck på din hud att bita i och sedan skapa ett snitt med sina knivskarpa tänder, som samlar ihop blodet från såret. Men du behöver inte oroa dig, även om det finns tre olika arter, så förekommer alla i Amerika, från Mexiko till Brasilien, Chile och Argentina. [källa]


Tyckte du detta var intressant? Dela artikeln med dina vänner!

3
3 poäng

Vad är din reaktion?

interesting interesting
3
interesting
wtf wtf
1
wtf
fun fun
1
fun
geeky geeky
0
geeky
love love
1
love
lol lol
1
lol
omg omg
2
omg
win win
1
win